Aktievalpen

När folk frågar mig vad jag vill bli senare i mitt liv så svarar jag investerare. Allt för ofta får jag följdfrågan; "måste man inte vara väldigt bra i matte då?". Jag börjar bli trött på den frågan. Riktigt trött! anledningen till det är inte att jag tar frågan personligt eftersom jag är så dålig på matte. Tro mig, jag är riktigt usel på det! Nej, anledningen är den uppfattning många verkar ha om aktiemarknaden. Att kurserna består av komplicerade matematiska samband och att det är de matematiska genierna som blir mest framgångsrika på börsen. Det är ju inte heller så att poletten alltid trillar ner hos folk när man försöker förklara att fallet inte är så.

Den enda uppfattning jag har om kombinationen mellan avancerad matematik och aktiemarknaden är katastrof. Den uppfattning borde egentligen alla männsikor ha. Naturligtvis är det ju inte så, speciellt inte efter de senaste årens tekniska utveckling som har gett upphov till nya finansiella produkter, såsom derivat och CDO:s. Matematiker och fysiker har blivit enormt rika genom att skapa matematiska samband mellan sådana produkter och många hävdar att de gör marknaderna säkrare, vilket givetvis inte stämmer eftersom om så var fallet skulle inte finanskrisen 2008 ha inträffat.

Det största problemet med denna giftiga kombination, som jag ser det, är att matematiska formler inte tar hänsyn till verkligheten. Eftersom finansmarknaden i första hand styrs av känslor(girighet och rädsla) och männsikors ageranden, så är det egentligen omöjligt att förutspå hur marknaden kommer att utvecklas. Ingen ekvation kan ju ta hänsyn till hur människor kommer att agera. Det är bara framtiden som kan utvisa det. Buffet ser dessa instrument som massförstörelsevapen och jag får väl lov att hålla med på den punkten. För grejen med vissa av dessa instrument är att de fungerar, i nio fall av tio. Som bäst. Det är den tionde gången det inte fungerar. Har man då varit så övertygad om sin teori och satt hävstång på sitt kapital så går det riktigt illa. Ett lysande exempel på det läste jag i Jonas Bernhardssons bok, Investera som mästarna. Det var två nobelpristagare(Myron Scholes och Robert Merton) som förvaltade hedgefonden Long Term Capital och förlitade sig på avancerad matematik för att analysera obligationer. Det gick väldigt bra ett tag men så smånignom uppstod en en finanskris och marknaden föll. Denna kris hade inte deras beräkningar kunnat förutse. Eftersom de hade belånat sitt kapital flera gånger om så förlorade de allt sitt satsade kapital och fick dessutom förluster på 4,5 miljarder dollar.

Kanske är det till och med bra att jag inte är något vidare på matte. På så sätt tvingas jag ju mer eller mindre att hålla mig till enkla värderingsmetoder och det är väl bra det eftersom de tenderar att vara de mest effektiva. Det är ju inte dirket någon slump att Warren Buffet är världens rikaste man!